inCharge > blogg > Törna

Törna's 10 senaste

May 29 | Kan man bli fem år igen

May 15 | Att inte kunna säga nej

Apr 29 | Pojken som kallades det

Apr 16 | En sjuk vecka

Apr 11 | Har haft mycket att gör

Apr 06 | Helgen som gått

Apr 04 | En nära döden upplevel

Apr 03 | Jag bara klagar...

Apr 02 | Inatt jag drömde..

Apr 01 | Ett misslyckande av dess

inCharge VIP

    Michael Holmgren

    Peter Hörnell

    Olof Eriksson

    Theo Edsmyr

    Daniel Olsson

    Carl-Henrik Åkesson

    Henrik Törnkvist

Henrik 'Törna' Törnkvist

Är 21 år gammal.
Bor i Örnsköldsvik.

Har skrivit 17 inlägg på inCharge.se.

me@burning.se
Pojken som kallades det

Komvux, Apr 29, 07:46


Författare: Dave Pelzer

Allt började med att David hade en underbar familj, vardag och liv där hemma. Familjen levde bra och alla trivdes där, Davids Mamma som var jättesnäll och från Davids perspektiv var den helt perfekta mamman. David älskade sin Far överallt annat på denna jord, så han hade den perfekta pappan också. Sina bröder tyckte han om väldigt mycket och David kände att han hade den bästa familjen man någonsin kunde få.

Men sedan hände det något, det var något som inte stämde. David blev olyckligare och olyckligare med tiden, han började bli torterad av sin Mamma, det var allt från slag till hårdare straff. Den mamman som en gång var den bästa mamman man kunde få, hade blivit något helt annat. David skulle göra allt vad sin mamma sa till honom. Han blev sårad på så många olika sätt så det blir svårt att förklara.

David, som egentligen var en väldigt snäll pojke började bli tagen på ett helt annat sätt. I skolan mobbade dem honom som den ”skitiga lilla pojken” och hemma blev han kallad för ”Det”. Varje dag när han kom hem från skola skulle han sköta sin mors sysslor, han skulle diska, skura, tvätta och fick inte sova i huset längre. Han hade fått en liten tältsäng nere i garaget där spenderade den mesta av tiden. David fick sitta i garaget och fick stå ut med att höra familjen som på övervåningen satt och skrattade och ät en god middag. David fick inte längre äta mat tillsammans med familjen. Det var inte nog med att han blev misshandlad, han blev psykisk misshandlad också. David mådde inte bra av att sitta i garaget och höra att familjen hade trevligt.

Tiden gick och det blev bara värre och värre. Nu kunde inte David söka skydd hos sin far heller, från början av alla dessa händelser var hans far Davids frizon där han hela tiden kände sig trygg. Men tiden gick och saker förändrades. Pappan sa inte längre emot, han som alltid kom hem efter sitt jobb gjorde inte det längre. Pappan kom alltid hem sent nu, han var ofta ute på puben och var riktigt påverkad då han kom hem.

Eftersom David inte fick någon mat hemma så började han fundera på hur han skulle få något i magen. Han skulle börja ta mat från klasskamraternas matlådor, en dag, när alla var ute på rast så slog han till. Han tog en låda, och la över lite av maten från den lådan till sin. David kände hur gott det var när han tog en tugga av den goda rätten han hade hittat. Men det tog inte så lång tid innan de i skolan märkte att det försvann mat från klassrummet. Det var David som direkt fick skulden och blev nu kallad för ”mattjuven” i skolan. Även hans mamma fick reda på detta, det kunde inte bli värre. Straffen blev hårdare och hårdare hemma!

Han började planera nya sätt att få tag på mat, den lokala affären blev offret. Han planerade och planerade, räknade ut hur lång tid det tog att springa till affären och tillbaka till skolan, så det inte skulle märkas. Man fick inte lämna skolgården under skoltid så när det blev rast en dag så sprang David allt han kunde och gick in på affären. Han kände sig iakttagen och fundera på om han verkligen våga göra detta. Han tog sig mod och slet åt sig ett paket med kex och sprang därifrån i rask fart mot skolan igen. Han kom tillbaka till skolan och gömde kexen i gympasalens omklädningsrum, papperskorgen blev det perfekta gömstället!
När han sedan på lunchrasten gick till omklädningsrummet för att hämta de goda kexen så var de självklart borta.



Vad tycker jag om boken?
Det är helt klart en stark bok, texten, historian och framförallt starkt av David att kunna berätta den. Det är en bok faktiskt tar på en att läsa, hur folk kan behandla sina barn och att det tar så lång tid att uppfatta.

Boken är baserad på en verklig historia och det genast boken ännu mer intressant.

Skriven av Henrik Törnkvist den 29 april 2008

Namn
URL